Trojas

Det kan inte vara meningen att det ska vara här så. Vart är sverige på väg..
man står helt utan skyddsnät..
Allt jag vill är att säga upp mig, men då står jag utan inkomst helt. Är helt körd.
vet inte vad jag ska göra. energin till att driva det här finns inte.
Köpte en trisslott i dag och hoppades att jag skulle vinna 1 miljon så jag kunde ta på min jacka och gå och aldrig vända tillbaka..
Det är inte meningen att man ska stå och hålla emot tårar på arbetstid.
Det är inte meningen att dom ska börja rinna av frustation,ilska,hopplöshel alls.
Tycker verkligen om att jobba, vara florist och alla kunder.
Men är så trött på att få höra av Henne, hennes man, hennes mamma, hennes suster, hennes gamla chef, hur hemsk jag är som försöker ta mitt körkort.
Att jag nu tvingas ta ledig 2 dagar för att köra lektion och så gillingebanan.
Att jag måste vara borta en torsdag för att köra lillauppkörningen.
jag kan inte tvinga en hel körskola att ändra tiderna bara för att Hon inte bågar ta in en vikarie..
nej att ta in en främling i butiken är ju livsfarligt.
jag har serverat henne en duktig, snäll tjej som dessutom är utbildad florist.
men nej, det är mycket roligare att få påminna mig varje dag av hur hemsk jag är.

ja, jag är en fruktansvärd hemsk människa. För jag hoppas att du en dag ska vakna upp, stå utan en backup plan när din personal sagt upp sig och inse att det kanske vart smart att vara lite männsklig.


Allt det här går ut över mina nära, och jag ber om ursäkt men jag är helt enkelt så jäkla hopplöst mycket i en gränd just nu.
Så jag tänekr sitta här i detta nedsläckta rum, lyssna på hög musik i mina lurar och fundera hela kvällen. Imorgonm går jag till jobbet igen. ler mot mina kunder, gör mitt jobb bra och låtsas som din sjuka psykning inte går igenom.