Seperationsångest

Nu måste jag kila till tåget- utan Troja.. jag får alltid sån seperationsångest när jag vet att hon kommer ligga ensam här ett par timmar nu =/
Positivt är att hon fick leka med Jaffa och Rea direkt på morgonen, så hon är ju rejält "avsprungen", tur också att Rickard kommer hem tidigare än mig.
Jag ska ner till Norsan i dag på mera möten, så kommer inte hem förrän sent.. =(

I går fick Ricke förresten känna sin första rejäla spark! han blev rädd och drog fort bort handen, bara skriket som fattades HAHA!
den lilla verkar vara ett riktigt karate-barn! :D

Dags att springa!

Byebye

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback